Christer Akej, kommunalråd i Simrishamn har träffat sina politikerkollegor i Ystad och Tomelilla för dialog om en eventuell kommunsammanslagning. Det är uppfriskande att se politiker som vågar möta recessionen med nya lösningar. Många kommunalapolitiker verkar tro att enda lösningen till svårigheter med den kommunalaekonomin är att ropa efter hjälp från Rosenbad efter mer pengar. Om det är enda lösningen varför behöver vi då kommunala politiker om de inte vågar lösa problem i kommunen? Vi behöver politiker som vågar ta nya beslut som anpassar sig efter gällande konjuktur. Eller skall vi bara ha politiker som kan styra i medvind?

 

Att våga se problemet, identifiera det samt söka nya lösningar är just vad kommunala politiker skall göra. Detta vinner respekt från medborgarna att vara varsam med deras skattekronor så att de räcker så långt som möjligt gällande skola, vård och omsorg. Våga värna skattepengen så att pengarna går till de individer som finns allra närmaste brukaren, individen, eleven och medborgaren. Klart att dialogen gällande demokratifrågan kommer upp. Kommer det att påverka kommunen när den blir större? Dock har vi aldrig haft en sådan insyn när det gäller vad och var våra politiker gör och tycker såsom nu med hjälp av tekniken. Politiker är uppkopplade, påkopplade och i tjänst för sina medborgare vilket gör att det har aldrig varit så lätt att nå våra politiker såsom nu när de bara finns ett e-mail bort. Dessutom gör detta också att möjligheten att ha e-medborgarrum på nätet där frågor kan ställas och besvaras kommer att driva på utvecklingen till att ytterligare förtäta kontakten mellan politiker och väljare.

 

Jag önskar Christer och hans kommunalråds kollegor i de 3 kommunerna all lycka till och våga göra det nya. Någon måste vara "John" och andra får "följa John". Låt andra kommuner "följa John" med ert goda arbete som vision.

 

Allt gott

/Eva

Gårdagens SVD skriver om ungas ohälsa. Hur ungdomar som står till arbetsmarknadens förfogande mår så dåligt att var 6;e kvinna har försökt att ta sitt liv. Hur kommer det sig att efter 12 års skola ändå inte ha kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden eller förmåga och kunskaper att dra igång ett eget företag? Hur kommer det sig att Sverige har ca 0,5% av vår befolkning är egna företagare dock i resten av Europa är det 1%? Om skolan inte ger undgomar de kompetenser som de behöver för att vara anställningsbara alt dra igång egna företag vem skall då göra det? Vet idag lärarna vilka kompetenser som behövs på arbetsmarknaden? Så vems är felet? Är det politiker som utformar regleringensbreven? Är det Skolverket som ansvarar för att ta fram läroplanerna som skall ge våra ungdomarna deras möjlighet till inträde på arbetsmarknaden? Är det lärarutbildningen som är ansvariga för att skapa lärare som skall handleda våra barn och ungdomar? Vem hålls ansvarig när var 4;e ung vuxen man har haft självmordstankar av dem som är arbetssökande? Frågorna är många och svaren verkar utebli....

 

Allt gott

/Eva