I all sin nitiskhet så har man valt att sortera bort kvinnliga sökande till läkarlinjen på Göteborgsunversitet skriver Göteborgs Posten. Målet är att öka fördelningen mellan könen för att det skall spegla samhället generellt. Just i detta fallet blir kvinnor med högre kunskap åtsidosatta för män som har lägre betyg. Min undran är att om patienten som kommer till sin läkare kommer att bry sig mer om det är en man eller kvinna. Kan det rent av vara som så att kunskapen hos den läkare man möter är mer viktig?

 

Om vi har ett system där vi påstår att betygen skall ligga som underlag för att söka till högre utbildning och sedan har vi särbehandling (oavsett kön) vilka signaler skickar vi till våra skolungdomar? Resultatet av denna odemokratiska förfaringssätt är att personer med lägre betyg får en egen fil beroende på kön, ålder, etc. Om målet är att öka mångfalden på olika arbetsplatser så måste arbetet börja redan i grundskolan med att få eleverna intresserade av olika arbetsområden. Det som vi ser idag är samhället försöker justera detta vid ansökningar till högre utbildning. Detta blir en metod som mer börjar likna lappa och laga. Vill vi ha in fler män inom läkaryrket säkra då att pojkarna tycker att det är intressant och påtala tydligt vad de behöver leverera för att komma in. Om vi behöver fler tjejer inom IT yrken säkra att de tycker är kul och att de inser att deras mobiltelefoner som de använder varje dag är idag mer kraftfull än en dator för 10 år sedan.

 

Bort med kvotering och se till individen och dess kunskap istället. Säkra att vi entusiasmerar våra ungdomar att tänka på alternativa karriärsval och säkra ett starkt samarbete mellan skolan och arbetsmarknaden för att visa olika arbetsplatser.

 

Allt gott

/Eva

Så stog det i DN den 8 augusti.

 

I princip har vi noll tillväxt i Sverige. Den globala ekonomin sätter tryck även på den svenska konsumtionen när svenska hushåll blir mer försiktiga med kapital investeringar. Dessutom duggar varslen från företag tätare än vanligt. Vore det inte rimligt att när vi går in i en lågkonjuktur satsar på kompetensutveckling. En liten nation behöver ha den största kompetensen säger Metta Fjelkner, ordförande i lärarnas riksförbund. Jag skulle vilja tillägga att de behöver också den rätta kompetensen. Men vad är då rätt kompetens och hur får vi tillgång till den informationen?

 

CFL (Centrum för Flexibelt lärande, en myndighet som fick strycka på foten i reform ivern men som gjorde mycket bra arbete i att bättre förstå arbetsmarknaden) tog fram en rapport som påvisade att 8% av kompetensen på arbetsmarknaden blir obsolet under 1 år. Jobb som finns idag men som inte behövs imorgon. Det posivitiva är att arbetsmarknaden utvecklas med 8 % nya jobb. Finns de kunskaper för att klara av de nya jobben som skapas i vårt nuvarande utbildningssystem? Frågan som genast jag funderar över är att om arbetsmarknaden förändras och bevisligen är så dynamisk hur kommer det sig att våra skolor/högskolor inte har en ökad dialog med arbetsmarknaden? Finns det en rädsla eller tror man inte att de kan vara till någon stöd och hjälp? Här finns det många möjligheter för regeringen/kommuner att kunna göra underverk för den egna skolan/den egna kommunen och tillväxten genom att öka samarbetet mellan utbildning och den mottagande arbetsmarknaden.

 

Det finns idag skolor som samverkar med företag och det finns företag som jobbar med utbildning. I förra veckan så besökte jag Hyper Island, ett utbildningsföretag som har ca 300 vuxenstuderande som under 1-2 år, beroende på vilken utbildning, handplockas efter avslutad utbildning av internationella företag. De har inga lärare, inga lektioner, inga klassrum så vad har de? De har handledare som stärker och stöttar studenterna. De har seminarier med presentatörer från näringslivet och studenterna är ute stor del av sin tid i olika verksamheter på arbetsplatser där de genomför sin utbildning/praktik.

 

Så om vi har en global utveckling av ekonomin som slår mot den svenska arbetsmarknaden kanske vi behöver ha kortare utbildningar som är mer relevanta till den arbetsmarknad som finns idag. Kan det finnas skattelättnader för företag som aktivt jobbar med kompetensutveckling av personal för att därigenom trygga tillväxten och göra Sverige mindre sårbart i en lågkonjuktur eller hur skall resurserna fördelas? Vem vet bäst vilken utbildning som personalen behöver arbetsgivaren eller statsmakten???

 

Idag har vi enbart inom IT industrin närmare 9000 öppna positioner samt att vi ser inom den kommunala sektorn att lönerna drivs för kompetent personal inom Stadsbyggnadssidan samt Socialtjänsten. Hur blir vi bättre på att prognostisera behovet inom vissa sektorer så att vi inte står med människor som inte har kompetensen att komma in på arbetsmarknaden och i andra kategorier har vi svårt att få tag i utbildad personal? Dessa är några av de frågor som Angeles Bermudez-Svankvist får fundera på nu när hon tillträder idag som ny General Direktör på Arbetsförmedling. Jag önskar henne lycka till för att detta blir en spännande och utmanande fråga om vi skall rädda svensk tillväxt.

 

Allt gott från ett molnigt Akalla

/Eva